<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	
	>
<channel>
	<title>Comments on: Döden..</title>
	<atom:link href="http://blogg.livlustbalans.se/index.php/2012/03/23/doden/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://blogg.livlustbalans.se/index.php/2012/03/23/doden/</link>
	<description>Liv Lust och Balans med hjälp av symboler, drömmar och personlig utveckling</description>
	<lastBuildDate>Sun, 05 Jan 2014 17:44:00 +0000</lastBuildDate>
		<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
		<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=3.8.41</generator>
	<item>
		<title>By: malou</title>
		<link>http://blogg.livlustbalans.se/index.php/2012/03/23/doden/#comment-1169</link>
		<dc:creator><![CDATA[malou]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 24 Mar 2012 00:49:22 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://blogg.livlustbalans.se/?p=3012#comment-1169</guid>
		<description><![CDATA[jag känner igen det där. När mina barn var små hade jag samma upplevelser. Jag hade även en skräck i att åka i bilar med elhissar. Jag hade många och långa grubblerier/planer på hur jag skulle kunna ta mig ur och rädda alla barnen om vi föll ner från en klippa och ner i havet. Ja, vad fantasierna kan ta med en i för äventyr, rädslorna styr och ställer med oss. 
När det gäller din syster kan du just nu kanske inte göra mer än lyssna på henne. Du kan kanske fråga henne vad hon har fått den idén ifrån att hon inte skulle vakna. Finns det något speciellt som gör att hon tror att inte skulle vakna,,kanske har hon sett någon film, hört någon berätta eller något liknande. Om hon skulle förstå vad rädslan kommer ifrån kanske det underlättar. om hon aldrig har opererats så är det också en orsak till rädslan, hon har ju ingen kontroll. Du kanske bara kan säga att du förstår hennes rädsla och låta henne prata om det. Be även henne att prata med narkosläkaren och där kan han prata igenom operationen med henne och förklara alla steg så att hon känner att hon är med i skeendet och upplever att hon får lite mer kontroll. 
Kramar till dig]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>jag känner igen det där. När mina barn var små hade jag samma upplevelser. Jag hade även en skräck i att åka i bilar med elhissar. Jag hade många och långa grubblerier/planer på hur jag skulle kunna ta mig ur och rädda alla barnen om vi föll ner från en klippa och ner i havet. Ja, vad fantasierna kan ta med en i för äventyr, rädslorna styr och ställer med oss.<br />
När det gäller din syster kan du just nu kanske inte göra mer än lyssna på henne. Du kan kanske fråga henne vad hon har fått den idén ifrån att hon inte skulle vakna. Finns det något speciellt som gör att hon tror att inte skulle vakna,,kanske har hon sett någon film, hört någon berätta eller något liknande. Om hon skulle förstå vad rädslan kommer ifrån kanske det underlättar. om hon aldrig har opererats så är det också en orsak till rädslan, hon har ju ingen kontroll. Du kanske bara kan säga att du förstår hennes rädsla och låta henne prata om det. Be även henne att prata med narkosläkaren och där kan han prata igenom operationen med henne och förklara alla steg så att hon känner att hon är med i skeendet och upplever att hon får lite mer kontroll.<br />
Kramar till dig</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>By: Marie-Louise Nilsson</title>
		<link>http://blogg.livlustbalans.se/index.php/2012/03/23/doden/#comment-1164</link>
		<dc:creator><![CDATA[Marie-Louise Nilsson]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 23 Mar 2012 09:05:57 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://blogg.livlustbalans.se/?p=3012#comment-1164</guid>
		<description><![CDATA[ååå, vad jag blir berörd av dina ord. Jag håller med dig om att känslan att inte få vara kvar och leva är nog oftast större än själv faktumet att dö. Jag hade ångest över att jag skulle dö när mina barn var små. Men det var tanken om att inte få vara med dem, se dem bli vuxna, kunna finnas för dem när de behövde mig som var skräcken. Döden innebär ju bara att man somnar in. Min känsla var så stark att jag ibland inte kunde sova utan jag ville bara gå och hämta mina barn och samla dem runt mig. Jag gjorde ju inte detta pga att jag inte ville skrämma dem med mina känslor. Samma sak kunde jag ligga och planera flyktrutiner om det skulle brinna. Hur jag skulle få ut mina barn, vilken väg skulle jag ta och osv.... 

Jag har idag en syster som ska göra en magoperation nästa onsdag och hon är så rädd för att inte vakna. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för att hjälpa henne mer än att det kommer att gå bra. 

Ha en bra dag. kram]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>ååå, vad jag blir berörd av dina ord. Jag håller med dig om att känslan att inte få vara kvar och leva är nog oftast större än själv faktumet att dö. Jag hade ångest över att jag skulle dö när mina barn var små. Men det var tanken om att inte få vara med dem, se dem bli vuxna, kunna finnas för dem när de behövde mig som var skräcken. Döden innebär ju bara att man somnar in. Min känsla var så stark att jag ibland inte kunde sova utan jag ville bara gå och hämta mina barn och samla dem runt mig. Jag gjorde ju inte detta pga att jag inte ville skrämma dem med mina känslor. Samma sak kunde jag ligga och planera flyktrutiner om det skulle brinna. Hur jag skulle få ut mina barn, vilken väg skulle jag ta och osv&#8230;. </p>
<p>Jag har idag en syster som ska göra en magoperation nästa onsdag och hon är så rädd för att inte vakna. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för att hjälpa henne mer än att det kommer att gå bra. </p>
<p>Ha en bra dag. kram</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
